Snabbladdning

Vad betyder snabbladdning?

Snabbladdning är ett samlingsbegrepp för laddning av elbilar med likström (DC) vid höga effekter, vanligtvis från 50 kW upp till 350 kW. Till skillnad från AC-laddning, där bilens ombordladdare gör omvandlingen, sker likriktningen i den externa laddstationen. Det gör att ström kan matas direkt in i batteriet med betydligt högre hastighet.

Snabbladdare finns vid publika laddstationer längs motorvägar, vid rastplatser och i stadsbaserade laddhubb. De är dimensionerade för att fylla batteriet snabbt under resor snarare än för daglig hemmaladdning.

Så fungerar snabbladdning

Laddstationen omvandlar elnätets trefasiga växelström till likström internt och levererar den via en CCS-kontakt direkt till bilens batteripaket. Innan laddningen startar genomför bilen och stationen en digital handskakning som fastställer maximal spänning, strömstyrka och batteritemperatur.

Laddkurvan är inte linjär. Från låga laddnivåer - typiskt 10 till 50 procent - kan batteriet ta emot full effekt. Därefter trappas strömmen gradvis ner för att skydda cellerna mot värme och degradering. Det är därför snabbladdtider nästan alltid anges som "10 till 80 procent" - de sista tjugo procenten tar oproportionerligt lång tid.

Faktorer som batteritemperatur, stationens toppeffekt och bilens egen laddkapacitet avgör den verkliga laddtiden. Många moderna elbilar har aktiv batterikonditionering som förvärmer paketet inför ett planerat snabbladdstopp, vilket ger kortare stopptid.